itjustisit

Jag börjar blir räddare och räddare för vad som händer efter sommarens sista dag. Jag börjar bli rädd för det jag kommer bli, jag börjar bli rädd för vilka ni kommer bli.

"Tomten Är Far Till Alla Barn" sätts upp i december, Teatergruppen startas i höst, Ny skola i agusti vilket betyder hårt arbete med läxor och vänner, nya familjen, nya huset, Tove, min egna tid min egen träning... Vart kommer ni in i bilden, jag e för rädd att bli lämnad utan er, ni är mina babs och kommer alltid ligga etta på min lista. Vad jag än säger vem som än säger.

Tom är det bästa utrycket att beskriva det, att inte ha något att se fram till utan snarare att frukta det som komma skall.. Livet går i en välldig fart framåt, och mendans det nya fyller dig dras du tillbaka till det gammla och varken kan eller vill glömma det. Det gör ont att se men även jag tror att det inte fungerar i längden. Jag kan inte säga att jag hoppas på det.. Men avståndet får gärna bli lite längre. Eller så kanske allt det handlar om mig ?! Det nya... Det gammla..




Kommer du nu går jag ingenstanns, ni ar finast i hela världen.

Jag spyr på dig och allt du gjort, visst har vi haft kul men det finna för mycke skit som tar över..
 You are on you'r own !