Skrämande men oemotståndligt...

Tom är det bästa utrycket att beskriva det, att inte ha något att se fram till utan snarare att frukta det som komma skall.. Livet går i en välldig fart framåt, och mendans det nya fyller dig dras du tillbaka till det gammla och varken kan eller vill glömma det. Det gör ont att se men även jag tror att det inte fungerar i längden. Jag kan inte säga att jag hoppas på det.. Men avståndet får gärna bli lite längre. Eller så kanske allt det handlar om mig ?! Det nya... Det gammla..




Kommer du nu går jag ingenstanns, ni ar finast i hela världen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0